Sveriges norrländska vyer
När jag kom upp till Rusksele och letade hotellet jag skulle bo på mitt i skogen så möttes jag av en björn... det är verkligen tur man har GPS/karta så man vet att man är på ett ungefärligt rätt väderstreck.
Hotell Källan håller på att renovera och göra de gamla rummen fräscha. Det är nämligen så att rummen idag är ca 20 år gamla så dom tyckte att det var lägligt med en renovering. Som tur var har dom hunnit renovera ett antal rum redan nu, ca 70, om jag förstod det rätt, och jag fick bo i ett jättefint rum, fräscht.
Tog dock inga bilder på det av någon anledning.
Hann bara komma in, svida om lite lätt, checka datorn så var det dags för middag. Magen kurrade så lämpligare hade det inte kunnat vara.
Förrätt som bestod av en viltskavssoppa, ljuvligt god men med ett utseende som fick tankarna till annat (se bild), den njöt jag av med en utsikt som var bedårande över nejden (se bild). Det som inte framgår av kortet är den evighet av landskapet som syntes och tog andan en stund.
Hotellet har varit ett stort hälso/spa hotell, och det finns än i dag tillgång till massage mm. Dock behövdes det förbokas så det har jag nu gjort inför nästa vistelse, ska bli skönt!
På vägen hem stannade jag till vid Vormforsen, den platsen hade jag sett på vägen upp men inte tiden att stanna, så nu var det lägligt och om man tänker sig en kraftig fors i rörelse med det dån som sker så kanske ni kan få er en bild av det härliga ljud som uppfyller en vid forskanten.
Det var dock en liten fors om man jämför med exempelvis Mårdseleforsen eller Storforsen.
Hotell Källan håller på att renovera och göra de gamla rummen fräscha. Det är nämligen så att rummen idag är ca 20 år gamla så dom tyckte att det var lägligt med en renovering. Som tur var har dom hunnit renovera ett antal rum redan nu, ca 70, om jag förstod det rätt, och jag fick bo i ett jättefint rum, fräscht.
Tog dock inga bilder på det av någon anledning.
Hann bara komma in, svida om lite lätt, checka datorn så var det dags för middag. Magen kurrade så lämpligare hade det inte kunnat vara.
Förrätt som bestod av en viltskavssoppa, ljuvligt god men med ett utseende som fick tankarna till annat (se bild), den njöt jag av med en utsikt som var bedårande över nejden (se bild). Det som inte framgår av kortet är den evighet av landskapet som syntes och tog andan en stund.
Hotellet har varit ett stort hälso/spa hotell, och det finns än i dag tillgång till massage mm. Dock behövdes det förbokas så det har jag nu gjort inför nästa vistelse, ska bli skönt!
På vägen hem stannade jag till vid Vormforsen, den platsen hade jag sett på vägen upp men inte tiden att stanna, så nu var det lägligt och om man tänker sig en kraftig fors i rörelse med det dån som sker så kanske ni kan få er en bild av det härliga ljud som uppfyller en vid forskanten.
Det var dock en liten fors om man jämför med exempelvis Mårdseleforsen eller Storforsen.
Ny vecka, massa planering
Så är det söndag kväll och jag har börjar med både planering och packning inför kommande vecka.
Imorgon börjar veckan med ett möte i Umeå och sen far jag vidare till Åmliden och det nya vindkraft projektet som jag blivit involverad i.
Ska övernatta på hotell Källan och bara namnet låter så exotiskt och jag har höga förväntningar. Kanske jag till och med kommer över någon form av massage måndag kväll, skulle inte sitta helt fel.
http://www.kallan-hotell.se/
Onsdag är det dags för återbesök hos hand- och plastik kirurgen, visst är jag lite spänd och nervös, vill så gärna att dom ska se samma framsteg som en annan gör. Det återstår att se.
Tur att min make följer mig på onsdag, känns så mycket bättre med honom vid min sida än att behöva vara själv.
Sen onsdag em så bär det av till Sthlm för möte och samkväm med likasinnande inom mitt företag. Det ska oxå bli trevligt, och jag hoppas på att vi kan tillsammans hitta en gemensam strategi för våra gemensamma frågor för framtiden.
Sonen kommer sova över hos sin farmor/farfar på onsdag för han har skrivning inne i stan på torsdagen för moppe kortet. Det är lite surt för han fick 51 poäng sist men behövde 52 för godkänt. Ibland kan man tycka att dom (lärarna) kunde ha muntligt med de som är så nära efter det skriftliga provet för att kunna utifrån den muntliga tilläggsdelen ge godkänt till de 15-åringar som ska ta moppe kortet.
Nog för att trafiken är helt annorlunda idag mot för tidigare, men ofta känns det som att detta bara är uppstyrt för att tjäna pengar på ungdommen. Tycker då jag som är mamma till en i moppe ålder, jag kan vara partisk...
Till helgen kommer maken att fara iväg på en tjänsteresa med en leverantör och jag ska passa på att fara söderöver till min syster och hennes familj som bor i Sundsvall. Ska "kidnappa" min son och tvinga honom att följa med, även om jag vet att polarna drar mer än släkten just nu.
Men, han har fått vetskap i god tid och nu verkar han ha förlikat sig med att inte ha något val, så jag ser fram emot en mor/son helg med resten av familjen, det är inte ofta.
Ja just nu försöker jag allstå inte stressa upp mig själv eller se det jobbiga i denna vecka utan ta dagarna som det kommer. Fast visst blir energi nivån låg bara av det som är inplanerat, jag har ju hur som nedsatt förmåga (dvs ingen förmåga) i min vänstra hand och värken finns där dag som natt. Det är värken som tar min kraft, inte antalet saker som är inplanerat. Men jag måste lära mig leva med detta så, styrkan blir att jag känner mig duktig, fast jag vill inte ha några tycka synd om peppning, det stärker mig inte utan då tycker jag människor daltar och det gillar jag inte. Men om dom respekterar det jag gör och säger att jag är stark, det blir jag bara starkare av, konstigt eller???
Imorgon börjar veckan med ett möte i Umeå och sen far jag vidare till Åmliden och det nya vindkraft projektet som jag blivit involverad i.
Ska övernatta på hotell Källan och bara namnet låter så exotiskt och jag har höga förväntningar. Kanske jag till och med kommer över någon form av massage måndag kväll, skulle inte sitta helt fel.
http://www.kallan-hotell.se/
Onsdag är det dags för återbesök hos hand- och plastik kirurgen, visst är jag lite spänd och nervös, vill så gärna att dom ska se samma framsteg som en annan gör. Det återstår att se.
Tur att min make följer mig på onsdag, känns så mycket bättre med honom vid min sida än att behöva vara själv.
Sen onsdag em så bär det av till Sthlm för möte och samkväm med likasinnande inom mitt företag. Det ska oxå bli trevligt, och jag hoppas på att vi kan tillsammans hitta en gemensam strategi för våra gemensamma frågor för framtiden.
Sonen kommer sova över hos sin farmor/farfar på onsdag för han har skrivning inne i stan på torsdagen för moppe kortet. Det är lite surt för han fick 51 poäng sist men behövde 52 för godkänt. Ibland kan man tycka att dom (lärarna) kunde ha muntligt med de som är så nära efter det skriftliga provet för att kunna utifrån den muntliga tilläggsdelen ge godkänt till de 15-åringar som ska ta moppe kortet.
Nog för att trafiken är helt annorlunda idag mot för tidigare, men ofta känns det som att detta bara är uppstyrt för att tjäna pengar på ungdommen. Tycker då jag som är mamma till en i moppe ålder, jag kan vara partisk...
Till helgen kommer maken att fara iväg på en tjänsteresa med en leverantör och jag ska passa på att fara söderöver till min syster och hennes familj som bor i Sundsvall. Ska "kidnappa" min son och tvinga honom att följa med, även om jag vet att polarna drar mer än släkten just nu.
Men, han har fått vetskap i god tid och nu verkar han ha förlikat sig med att inte ha något val, så jag ser fram emot en mor/son helg med resten av familjen, det är inte ofta.
Ja just nu försöker jag allstå inte stressa upp mig själv eller se det jobbiga i denna vecka utan ta dagarna som det kommer. Fast visst blir energi nivån låg bara av det som är inplanerat, jag har ju hur som nedsatt förmåga (dvs ingen förmåga) i min vänstra hand och värken finns där dag som natt. Det är värken som tar min kraft, inte antalet saker som är inplanerat. Men jag måste lära mig leva med detta så, styrkan blir att jag känner mig duktig, fast jag vill inte ha några tycka synd om peppning, det stärker mig inte utan då tycker jag människor daltar och det gillar jag inte. Men om dom respekterar det jag gör och säger att jag är stark, det blir jag bara starkare av, konstigt eller???
Härliga ledighet
Så är det fredagkväll och känslan av ett par lediga dagar är helt underbar. Lite tradition är att om inget är inbokat så är det "Så ska det låta" som står på tv tablån. Eftersom jag är en musikälskare av rang så kan man inte låta bli att ryckas med, även om det skulle vara lite fusk i programmet som tidningarna har skrivit om. Struntar jag faktiskt blank i.
Jag är lyckligt lottad som har helgen att se fram emot. Både relationsmässigt och arbetsmässigt. Vet att många kanske inte vill ha ledigheten pga familjära skäl med oro och bråk. Det måste vara fruktansvärt och mina tankar kan ofta gå till människor som befinner sig i svåra situationer och som jag önskar får en kraft att ta sig ur eller därifrån.
Sedan vet jag också att om man är arbetslös kanske man inte heller kan njuta av den ledighet som helgerna innebär. För om man är "ledig" hela veckor blir ju inte heller helgen något särskilt. Man kan liksom inte uppskatta ledigheten eftersom man inte uppskattar att vara hemma.
Annars har jag precis för en liten stund sedan haft sonens klassföreståndare i telefonen. Det är en händelse som utspelade sig för tre dagar sedan, där dom behandlar barn olika utifrån samma situation, eftersom min ungdom inte denna gång startade händelsen, men naturligtvis blev delktig och som fick omgående be om ursäkt, MEN inte ÄNNU fått en ursäkt tillbaka blir jag rosen rasande av särbehandlingen.
Det är inte så att jag tror mitt barn på något sätt är någon ängel, vet att ordförrådet är tufft och fult, vilket jag inte försvarar, men det är dock inte alltid och i grunden är det en reko och fin kille. Ingen bråkstake som man sa förr.
Men återigen blir jag så besviken på hanteringen av skolan och deras bemötande framförallt på vissa personer... skulle man behandla människor som dom gör ute i privata sektorn så skulle man inte vara lånvarigt anställd.
Önskar iallafall en trevlig fredag kväll!
Jag är lyckligt lottad som har helgen att se fram emot. Både relationsmässigt och arbetsmässigt. Vet att många kanske inte vill ha ledigheten pga familjära skäl med oro och bråk. Det måste vara fruktansvärt och mina tankar kan ofta gå till människor som befinner sig i svåra situationer och som jag önskar får en kraft att ta sig ur eller därifrån.
Sedan vet jag också att om man är arbetslös kanske man inte heller kan njuta av den ledighet som helgerna innebär. För om man är "ledig" hela veckor blir ju inte heller helgen något särskilt. Man kan liksom inte uppskatta ledigheten eftersom man inte uppskattar att vara hemma.
Annars har jag precis för en liten stund sedan haft sonens klassföreståndare i telefonen. Det är en händelse som utspelade sig för tre dagar sedan, där dom behandlar barn olika utifrån samma situation, eftersom min ungdom inte denna gång startade händelsen, men naturligtvis blev delktig och som fick omgående be om ursäkt, MEN inte ÄNNU fått en ursäkt tillbaka blir jag rosen rasande av särbehandlingen.
Det är inte så att jag tror mitt barn på något sätt är någon ängel, vet att ordförrådet är tufft och fult, vilket jag inte försvarar, men det är dock inte alltid och i grunden är det en reko och fin kille. Ingen bråkstake som man sa förr.
Men återigen blir jag så besviken på hanteringen av skolan och deras bemötande framförallt på vissa personer... skulle man behandla människor som dom gör ute i privata sektorn så skulle man inte vara lånvarigt anställd.
Önskar iallafall en trevlig fredag kväll!
Undergång och övergång
En amerikansk domedagsprofet som heter Harold Camping, hävdar att slutet är nära... på lördag närmare bestämt!
Jisses vad jag blir trött på alla dessa som spekulerar i allt och som gör att folk blir som tokiga och övertygade i detta. Allt går bara ut på elände, misär, krig och ond bråd död. Sen blir jag ju less på att jag själv läser det oxå :) fast det blir mer som att skumma igenom tidningarna.
En bild från filmen The day after tomorrow ser ni nedan, tyckte att det var en rätt snygg bild som kan pryda bloggen. 
Jag har iallafall bestämt mig för att åka till handelsträdgården på lördag med förfrågan om hjälp till mina nya fina blomlådor på altanen. Vi har nämligen fått klar med vårt härliga altanbygge och två hörn består av blomlådor. Kanske skulle det vara bäst om jag tryckte dit konstväxter, jag med mina gröna fingrar anno 2011, men jag litar på mina gamla meriter då jag hade en tid där blomsterna trivdes förträffligt vid min sida. Dock ett par år sedan kan jag bekräfta :)
Här är iallafall en bild av vår härliga altan med de lådor som ska fyllas med vackra träd/blomster.
Delen närmast kameran är där vi njuter av våra lediga mornar med en kopp kaffe i solen,
lunchen kan även den avnjutas här medans middagen är tänkt i den bortre delen byggt som ett burspråk.
När sedan sommarkvällarna blir kyliga eller höstens vackra kvällar kommer då går vi in i den inglasade delen och kanske spelar något spel eller bara njuter av varandras sällskap, familj eller goda vänner.
Jag slipper hemska bitmärken av myror på knän/ben efter att ha haft närkontakt med backen och huset har ju fått ett lyft av bara den, så ni förstår att på lördag är det dags för övergången till ett nytt härligt altanliv.
Förundersökning och förväntan
Har försökt hitta en vit kavaj som sonen beställt inför skolavsllutningen, det är näst intill omöjligt...
Han och polarn har bestämt sig för att se lika ut med vit kavaj, svarta byxor så nu har jag föreslagit detta istället, får vi se vad svaret blir...
Men morsans förslag brukar sällan vinna i första taget, men ett försök är det värt. Jag tyckte det såg både somrigt och fräscht ut. Hittade den på nätet.
Snart släpper Mauro Scocco sitt nya album (nästa vecka). Jag längtar och ser fram emot att få bli ägare av den nya cd:n. Tycker hans senaste låt "jag saknar oss" är riktigt riktigt bra! Albumet heter "musik för nyskilda" och verkar vara precis den Scocco som man bara älskar, även om jag idag är lyckligt gift och inte alls behöver deppa med musiken och texterna, älskar jag melankolin och den berörning som lämnas kvar i kroppen.
Jag är ju en nörd av deras första skiva från Ratata och "Jackie" sen hela 80 och 90 talets Scocco...mmmm I´m lovin it ;)
Måste lägga in en bild på musik guden (från dagens Aftonbladet)
Imorgon ska jag upp till Skellefteå på jobb, det blir 23 mil i bil enkel väg så nu ska jag logga ut och varva ner för att krypa till kojs.
Han och polarn har bestämt sig för att se lika ut med vit kavaj, svarta byxor så nu har jag föreslagit detta istället, får vi se vad svaret blir...
Men morsans förslag brukar sällan vinna i första taget, men ett försök är det värt. Jag tyckte det såg både somrigt och fräscht ut. Hittade den på nätet.
Snart släpper Mauro Scocco sitt nya album (nästa vecka). Jag längtar och ser fram emot att få bli ägare av den nya cd:n. Tycker hans senaste låt "jag saknar oss" är riktigt riktigt bra! Albumet heter "musik för nyskilda" och verkar vara precis den Scocco som man bara älskar, även om jag idag är lyckligt gift och inte alls behöver deppa med musiken och texterna, älskar jag melankolin och den berörning som lämnas kvar i kroppen.
Jag är ju en nörd av deras första skiva från Ratata och "Jackie" sen hela 80 och 90 talets Scocco...mmmm I´m lovin it ;)
Måste lägga in en bild på musik guden (från dagens Aftonbladet)
Imorgon ska jag upp till Skellefteå på jobb, det blir 23 mil i bil enkel väg så nu ska jag logga ut och varva ner för att krypa till kojs.
Grattis Sverige ;)
Igår var det en härlig rysare med eurovision song contest, tänk att det var senast 1999 som Perelli vann och efter det har det mest varit utförsbacke för Sverige i tävlingarna. Trots att vi haft fler bra låtar med, men övriga länder har inte samma musiksmak, och det har visat sig i vårt resultat, så grattis Sverige för igår, och Saade verkar veta vad han vill och är proffsig i det han gör.
Ikväll gäller det igen, nu i ishockeyn. Sverige-Finland blir nog en rysare det med. Hoppas vi får säga grattis Sverige ikväll igen.
Ikväll gäller det igen, nu i ishockeyn. Sverige-Finland blir nog en rysare det med. Hoppas vi får säga grattis Sverige ikväll igen.
Nervsmärtan efter en olycka
För lite mer än ett år sedan råkade jag ut för en olycka som gjorde att jag klämde delar av nervtrådarna i min vänstra arm. I rehabiliteringen av denna olycka ingår det oundvikligt nervsmärtor som är svår att medicinera, och fruktansvärt att behöva stå ut med.
På något sätt lyckas jag ändå för varje dag bemästra dessa och kan leva med dom som en del i mitt liv. Visst tar jag medicin, men om ni vet av hur nervsmärtor presenterar sig, vet ni säkert också att den medicin man tar blockerar signaler till hjärnan och då börjar smärtan hitta nya vägar så man är i en ond cirkel och smärtan presenterar sig ändå.
Hur som är det så att nervtrådarna läker i bästa fall 1 mm per dag. Jag har idag ingen greppfunktion alls i min vänstra hand och om jag räknar med "bästa fall" kan det ta två år innan nervbanorna har återhämtat sig ute i fingrarna, eftersom smällen satt uppe vid axeln/skuldran vid olyckan.
Jag jobbar full tid, eftersom jag inte idag kan känna att det finns möjlighet med annat eftersom jag fick en ny arbetsgivare i augusti 2010. Det var bara det en utmaning i sig när jag var och presenterade mig och berättade om min skadade hand som väntar på att bli bättre. Som tur är sitter inte min kunskap i fingrarna, utan i huvudet, men efter 20 år med datorn som verktyg var det frustrerat att börja skriva med en hand...
I början sa läkarna att det var en tre månaders gräns innan man kunde se någon typ av förbättring, när så tre månader hade gått blev jag så fruktansvärt ledsen och besviken över att min motorik fortfarande inte återvänt att jag beslutade mig om att det där med tidsmål inte skall sättas upp.
Hela mitt liv har blivit förändrat och det är nog svårt för människor att förstå. Jag är lika, eller oftast lika, glad och positiv, arbetar full tid, gör nästan samma saker men på ett helt annat sätt. Tänk er bara från början när jag inte kunde ta på mig kläder själv. Att få på sig en behå med en hand är ju en utmaning bara det.
Fixa håret, knäppa byxor, ta på sig strumpor, knyta sko, stänga igen en soppåse, vika tvätt, hänga tvätt, kratta, mm med en hand kan få den mest starka och positiva människan i världen att bryta ihop.
Det har jag gjort många gånger.
En fantastisk sak med människan är att utifrån de förutsättningar man har lär man sig saker för att klara av livet och dess utmaningar. Men under denna rehabiliteringsperiod blir det mycket energibortfall eftersom det tar både fysiskt och psykiskt på mig att orka med allt som tidigare.
Hur som ska jag snart tillbaka till hand- och plastikkirurgen och då hoppas jag att mina tre härliga läkare ser de små små framsteg som jag ändå har gjort. För de är miksroskopiska, men dom finns. För varje jobbig värk som kommer när allt bara blir svart och jag nästan slutar andas, så blir det ett positivt framsteg i min handrehabilitering.
Så ifall det är oklart ibland när jag skriver om smärta, värk, eller energi så är det utifrån denna omvälvande händelse.
På något sätt lyckas jag ändå för varje dag bemästra dessa och kan leva med dom som en del i mitt liv. Visst tar jag medicin, men om ni vet av hur nervsmärtor presenterar sig, vet ni säkert också att den medicin man tar blockerar signaler till hjärnan och då börjar smärtan hitta nya vägar så man är i en ond cirkel och smärtan presenterar sig ändå.
Hur som är det så att nervtrådarna läker i bästa fall 1 mm per dag. Jag har idag ingen greppfunktion alls i min vänstra hand och om jag räknar med "bästa fall" kan det ta två år innan nervbanorna har återhämtat sig ute i fingrarna, eftersom smällen satt uppe vid axeln/skuldran vid olyckan.
Jag jobbar full tid, eftersom jag inte idag kan känna att det finns möjlighet med annat eftersom jag fick en ny arbetsgivare i augusti 2010. Det var bara det en utmaning i sig när jag var och presenterade mig och berättade om min skadade hand som väntar på att bli bättre. Som tur är sitter inte min kunskap i fingrarna, utan i huvudet, men efter 20 år med datorn som verktyg var det frustrerat att börja skriva med en hand...
I början sa läkarna att det var en tre månaders gräns innan man kunde se någon typ av förbättring, när så tre månader hade gått blev jag så fruktansvärt ledsen och besviken över att min motorik fortfarande inte återvänt att jag beslutade mig om att det där med tidsmål inte skall sättas upp.
Hela mitt liv har blivit förändrat och det är nog svårt för människor att förstå. Jag är lika, eller oftast lika, glad och positiv, arbetar full tid, gör nästan samma saker men på ett helt annat sätt. Tänk er bara från början när jag inte kunde ta på mig kläder själv. Att få på sig en behå med en hand är ju en utmaning bara det.
Fixa håret, knäppa byxor, ta på sig strumpor, knyta sko, stänga igen en soppåse, vika tvätt, hänga tvätt, kratta, mm med en hand kan få den mest starka och positiva människan i världen att bryta ihop.
Det har jag gjort många gånger.
En fantastisk sak med människan är att utifrån de förutsättningar man har lär man sig saker för att klara av livet och dess utmaningar. Men under denna rehabiliteringsperiod blir det mycket energibortfall eftersom det tar både fysiskt och psykiskt på mig att orka med allt som tidigare.
Hur som ska jag snart tillbaka till hand- och plastikkirurgen och då hoppas jag att mina tre härliga läkare ser de små små framsteg som jag ändå har gjort. För de är miksroskopiska, men dom finns. För varje jobbig värk som kommer när allt bara blir svart och jag nästan slutar andas, så blir det ett positivt framsteg i min handrehabilitering.
Så ifall det är oklart ibland när jag skriver om smärta, värk, eller energi så är det utifrån denna omvälvande händelse.
En av mina arbetsdagar, Maj 11, 2011
Idag startade min morgon kl 04.30 och efter en snabb insats for jag iväg i bilen 05.00 med siktet inställt norrut. Rättare sagt till Malå kommun, Lappland. GPS:en var naturligtvis inställd och den föreslagna rutten förbi Umeå kunde jag ju inte ta, för det blev så mycket längre, och jag visste att om jag for in i Nordmaling så kunde jag fara via Gräsmyr mot Lycksele. Nu blev det en avfart för tidigt i Nordmaling, så redan efter mina 4 mil, så hade jag kört fel... trots GPS. Det är jag...Men eftersom jag kunde se vart jag var på kartan så blev denna väg riktigt perfekt. Vackert väder och nästan helt ensam och otroligt vackert försommar landskap i Norrland, som bara måste upplevas.
Efter en förmiddag med arbetskollegor så skulle jag åka hemåt igen, och då fick jag sällskap på vägen av några renar. Kunde inte låta bli att stanna och fota samt mms:a till sonen, efom han har berättat en historia som går så här ... "har du sett älgen som är tvättad och som blev ren"...
Eftersom det var en fantastisk väg valde jag samma returresa.
Nu väntar inget annat en en avslappnande kväll.
Efter en förmiddag med arbetskollegor så skulle jag åka hemåt igen, och då fick jag sällskap på vägen av några renar. Kunde inte låta bli att stanna och fota samt mms:a till sonen, efom han har berättat en historia som går så här ... "har du sett älgen som är tvättad och som blev ren"...
Eftersom det var en fantastisk väg valde jag samma returresa.
Nu väntar inget annat en en avslappnande kväll.
Välkommen till min nya blogg!
Det här är jag,
En kvinna i sina bästa år, mamma till en tonåring och gift med en egenföretagare.
Jag tänker försöka skriva berättelser runt mitt liv som ibland är kaotiskt, ibland stressigt, ibland väldigt slappt, ibland oroligt, ibland lite skrämmande, kan vara utmanande men oftast helt och fantastiskt underbart.
När jag var liten, på 70-talet, så skrev jag dagbok. Jag har kvar alla dessa dagböcker som är en del av en kommande utmaning. Det som slår mig är att dagens ungdommar har nätet som dagbok, både positivt och negativt. Min blogg blir nog en vågskål till alla dessa fantastiska bloggar om mode, smink, kärlek, med mina 40+ ögon. Kanske är det någon som blir road.
Så, lets go
En kvinna i sina bästa år, mamma till en tonåring och gift med en egenföretagare.
Jag tänker försöka skriva berättelser runt mitt liv som ibland är kaotiskt, ibland stressigt, ibland väldigt slappt, ibland oroligt, ibland lite skrämmande, kan vara utmanande men oftast helt och fantastiskt underbart.
När jag var liten, på 70-talet, så skrev jag dagbok. Jag har kvar alla dessa dagböcker som är en del av en kommande utmaning. Det som slår mig är att dagens ungdommar har nätet som dagbok, både positivt och negativt. Min blogg blir nog en vågskål till alla dessa fantastiska bloggar om mode, smink, kärlek, med mina 40+ ögon. Kanske är det någon som blir road.
Så, lets go
